söndag 8 juli 2012

Helter Skelter - Kapitel 1 del 3

Nur der Feind, der war nicht da. Lieder.
Etwas abseits züngelten die Damen des Frauenchors vielstimmig und aufgeregt um die Wette, umklammerten verzweifelt ihre Gesangbücher, als würden diese ihnen in ihrer Seelepein Halt und Trost verleihen. Ein luftiger Schwall heller, erregter Stimmen, der sich kaum gegen den anschwellenden Donner aus den Männerkehlen durchsetzen konnte - ein nunmehr geradezu urweltliches Knurren und Mahlen, das sich jeden Moment in fanatischem Gebrüll Bahn brechen konnte
"Elende Sauerei", ließ sich Rademacher wieder vernehmen.
Seine goldenen Zahnplomben blitzen in der Sonne, während er sprach. Mann konnte das Gefühl haben, ein leises Schwappen und Klatchen zu hören, wenn sich die Falten seines Doppelkinns so heftig bewegte wie eben gerade.
"Und gerade heute, wenn der Bischoff kommt."
"Ein Blamage", sagt ein anderer.
Rademacher köchelte in seinem Zweireiher vor sich hin, tupfte sich immer wieder Schweiß von der hohen Stirn und schüttelte so ostentativ den Kopf, daß man fürchten mußte, er könnte ihm abbrechen.
"Blamiert bis auf die Knochen."
"Keine Rücksichtnahme vor dem Heiligsten."
"Fängt das hier auch schon an..."
"Früher hätte man das Pack an die Wand gestellt..."


En fiende, som tyvärr inte var där.
Något avsides tisslade kvinnorna i damkören flerstämmigt och upprört om händelsen, medan de förtvivlat klamrade sig fast i sina sångböcker, som om de skulle ge hjälp och tröst åt deras själars lidanden. Ett luftigt svall av ljusa, upprörda röster som knappt hördes genom det svällande mullret från manshalsarna - som nu knorrande och malande i varje ögonblick gav ifrån sig fanatiska rop.
"Eländes svineri", Rademacher tog åter till orda.
Hans gyllene tandplomber blixtrade i solen när han talade. Man kunde få känslan av att man hörde ett tyst klapprande, när han så häftigt som han nu gjorde rörde vecken i sina dubbelhakor.
"Och just idag, när biskopen kommer."
"En blamage", sa en annan.
Rademacher kokade i sin dubbelknäppta kostym medan svettdroppar bildades i hans höga panna och skyddade på så sätt ostentativt huvudet att man fruktade att den skulle bryta honom på mitten.
"Det är genant in på bara benknotorna."
"Ingen hänsyn för det heliga."
"Här börjar det."
"Tidigare hade man ställt packet mot väggen..."


Kommentarer:
  • Detta avsnitt blir så kort eftersom det är så svårt. Alla bisatserna i de långa komplicerade tyska meningarna faller bara samman i en enda röra. Samtidigt är det många ord jag inte hittar i ordböckerna.
  • Översättningarna beträffande damkören och Rademachers kostym är till stor del rena gissningar.

söndag 17 juni 2012

Helter Skelter - Kapitel 1 del 2

Fortsättning på första kapitlet av Helter Skelter:

Das paß nicht ganz im Bild. Weder paßte es zu den gelb-weißen Kirchenfahnen, die allenthalben augestellt waren, um den Bischof zu begrüßen, noch zu dem eigens dafür ausgerollten roten Teppisch und noch weninger zu den frischgewaschenen Männern, Frauen und Kinder, die sich vor der Kirche versammelt hatten.
Es paßte nicht zu dem blauen Himmel, dem Glockengeläut, dem Geruch von Harz, der aus dem nahen Wald herüberwehte.
Es paßt einfach zu gar nichts.
Die Farbe war frisch. Karmosinrote Buchstaben, etwas zerlaufen. Kleine Rotznasen hatte sich gebildet. Es sah aus, als hätte einer mit frischem Blut auf das Kirchenportal geschreiben.
FACHISTEN RAUS!
Wenn solche Sprüche nachts hastig an Wände, Brücken oder Türen gepinselt werden, geht gerne der eine oder andere Buchstaben verloren. Aber das änderte nichts an der Aussage.
FACHISTEN RAUS!
Mir gefiel das, weil es gleichzeitig falch und richtig war.
"Eine Sauerei!"
Rademacher hatte gesprochen. Bürgermeister Rademacher. Er stand an die Spitze einer Männergruppe. Ausnahmlos dunkle Trevira-Anzüge und hochrote Köpfe, in der Luft um sie herum summte und brummte er bösartig. Gleich würden dem erregten Honoratiorenschwarm Flügel und Giftstachel wachsen, um sich so bewaffnet in rasender Wut auf den Feind stürzen zu können.


Det passade inte in i bilden. Det passade varken till  de gul-vita kyrkflaggorna, som var hissade överallt för att hälsa biskopen, eller heller till den för ändsmålet utrullade röda mattan, och ännu mindre till de nytvättade män, kvinnor och barn som hade samlats framför kyrkan.
Det passade inte till den blå himlen, klockklangen, lukten av kåda som drev in från den näraliggande skogen.
Det passade helt enkelt inte in.
Färgen var klar. Karmosinröda boktäver, något utflutna. På sina ställen hade droppar av färg runnit ut och bildat smala linjer. Det såg ut som om man hade skrivit på kyrkporten med färskt blod.
KROSSA FACISMEN!
När sådana ord skrevs hastigt om nätterna på väggar, broar och dörrar försvann gärna en och annan bokstav, men det ändrade inte budskapet.
KROSSA FACISMEN!
Jag gillade det, eftersom det var både rätt och fel samtidigt.
"Svineri!"
Det var Rademacher som talade. Borgmästare Rademacher. Hans stod i spetsen av en klunga män, utan undantag klädda i mörka polyesterkostymer och han surrade argt. Snart skulle denna upprörda svärm av hedersmän utveckla vingar och giftgaddar för att beväpnade med dessa kunna gå till angrepp mot fienden.


Kommentarer:
  • Meningen "Weder paßte es zu den gelb-weißen Kirchenfahnen, die allenthalben augestellt waren, um den Bischof zu begrüßen, noch zu dem eigens dafür ausgerollten roten Teppisch und noch weninger zu den frischgewaschenen Männern, Frauen und Kinder, die sich vor der Kirche versammelt hatten." var kompicerad på många sätt. Det står att "Kirchenfahnen" är "allenthalben ausgestellt", vilket ordagrant betyder att "kyrkfanorna är allmänt framställda". "Fahne" betyder just fana, till skillnad från "Flagge" som betyder flagga. Och vad betyder "allenthalben ausgellt"? Det kan betyda att man tagit fanor och placerat dem i något slags ställ runt om kring kyrkan, eller att folket i byn hemma hos sig själva "allmänt" har hissat kyrkflaggan, eller att den är hissad på flaggstänger i närheten av kyrkan. Eftersom jag inte vet så mycket om användandet av flaggor inom olika kristna samfund i Tyskland, får översättningen bli lite av en gissning. Flaggan som beskrivs är förmodligen den katolska kyrkans flagga.
  • Om man slår upp "Harz" i en ordbok står det att det betyder just harts, men jag kan inte påminna mig om att jag någonsin läst en svensk text där man skriver om "doften av harts". Därför skrev jag "doften av kåda" istället.
  • "Die Farbe war frisch" betyder ordagrannt "Färgen var fräsch", men det blir konstigt, alltså skrev jag att färgen var "klar" istället.
  • I den tyska texten står det "Kleine Rotznasen hatte sich gebildet", alltså "Det hade bildats små snornäsor". Även om vi alla vet vilket fenomen som åsyftas finns det (konstigt nog!) inget ord på svenska som motsvarar "Rotznasen". Detta leder till att den meningen får skrivas om helt.
  • "Rademacher hatte gesprochen" blir "Det var Rademacher som talade". En mera direkt översättning vore dålig svenska.
  • "Trevira" är ursprungligen ett varumärke, men har med tiden kommit att bli synonymt med polyestertyg.
  • Jag har inte lyckats hitta varken ordet "Honoratiorenschwarm" eller ordet "Honoratioren" i någon ordbok, och har därför ingen riktigt korrekt översättning av det, även om jag har en ganska god känsla för vad det betyder. Jag menar egentligen inte att det skulle betyder "hedersmän", utan snarare de män som kommit för att hedra biskopen vid hans besök, alltså en välkomstkommité. Detta ord innehåller dock inte det för sammanhanget essentiella "svärm", så därför fick det bli det lite mer halvdana "svärm av hedersmän".

onsdag 30 maj 2012

Helter Skelter - Kapitel 1 del 1

Här följer ett utdrag ur första kapitlet av Helter Skelter, med översättning:

Ein klein wenig Intresse und Zeit vorausgesetzt, am heutigen Tage hätte es endlich einen Anlaß für Gott gegeben, seinen Blick auf unser Dorf zu lenken. Vorausgesetzt, er wäre über dessen Existenz informiert und sein Auge scharf genug gewesen, den Dunst brauner Bratensoßen und die Dämpfe schwerkalibriger scheuermittel, die über der sonntäglichen Ortschaft lagen, zu durchdringen.
Vorausgesetzt auch, sein göttlicher Blick wäre nicht an makellos getüntchen hausfasaden, stumpfgrauen eternitdächern und speckig glänzendem Autolack abgeglitten.
Vorausgesetzt, IHN hätte es überhaupt gegeben.
Woran ich seit geraumer Zeit meine Zweifel hatte, denn ich betrachte mich neuerdings als überzeugten Atheisten und glühenden Freidenker. Ein neues Jahrzehnt war gerade angebrochen, das ganz im Zeichen des wassermanns stand – also höchste Zeit für Gott, endgültig in Pension zu gehen.
Immerhin beschäftige mich der gedanke, was ER wohl dem neuen Tempel, den man in unserem Dorf zu seiner Verherrlichung errichtet hatte, sagen würde. Den ganzen Ort verfluchen? Ihn von einer Sintflut hinwegspühlen lassen? Oder wenigstens einen ordentlichen Donnerkiel vom Himmel Schleudern?
Die Kirche war ganz gar neu, der Stoltz der Gemeinde und von absolut unübersehbarer Häßlichkeit. Sie ähnelte entfernt einem weißverputzten Getreidesilo, neben den eine Launes des Architekten einen viereckigen, merkwürdig durchlöcherten Turm aus grauem Beton gestellt hatte Das Zweiflüglige Portal war aus hellem Holz und trug, an diesem Morgen, eine große, unübersehbare Aufschrift:
FACHISTEN RAUS!
Ohne "S".


Förutsatt ett visst mått av intresse och tid fanns det idag äntligen en anledning för gud att rikta blicken mot vår by. Förutsatt att han var informerad om dess existens och att hans ögon var tillräckligt skarpa för att tränga igenom det moln av brunsås och högoktanigt skurmedel som låg över orten om söndagarna.
Förutsatt också, att hans gudomliga blick inte gled över perfekt vitkalkade husfasader, grå eternittak och flottigt glänsande billack.
Förutsatt att HAN han riktade den överhuvudtaget.
Medan jag en längre tid haft mina tvivel, betraktade jag mig nuförtiden som en övetygad ateist och entusiastisk fritänkare. Ett nytt årtionde som stod helt i vattumannens tecken hade just börjat, följaktligen var det dags för gud att slutgiltigen gå i pension.
Ändå sysselsattes jag av tanken på vad HAN skulle ha haft att säga om det nya tempel man rest till hans förhärligande i vår by. Skulle han bannlysa  hela bygden? Spola bort den i en syndaflod? Eller i varje fall slunga en ordentlig åskknall från himlen?
Kyrkan var helt ny, den var församlingens stolthet och den var outhärdligt ful. Den liknade på håll ett vitputsat spannmålsmagasin, bredvid vilken arkitekten, när han var på glatt humör, ställt ett egendomligt fyrkantigt ihåligt torn av grå betong. Kyrkans tvådelade portal var av ljust trä och bar denna morgon en stor oundvikbar påskrift:
KROSSA FACISMEN!
Utan "S"


Kommentarer:
  • Jag har översatt "schwerkalibriger scheuermittel" med "högoktanigt skurmedel", vilket i rent bokstavlig bemärkelse inte är korrekt.
  • Ett liknande problem uppstår när kring uttrycket "speckig glänzendem Autolack". Jag har skrivit "flottigt glänsande billack". Är det bra?
  • Jag hittade ingen bättre översättning av "stumpfgrau" än "slö-grå". Så kan man ju inte skriva.
  • Hur ser kyrkan egentligen ut? Om "Getreidesilo" ska översättas med "Spannmålssilo", vilket ligger närmast till hands blir kyrkan ett torn med ett torn, vilket verkar konstigt. Om man däremot tänker sig att den ser ut som ett spannmålsmagasin med ett egendomligt fyrkantigt torn bredvid sig, ser den ut i det närmaste exakt som Helgeandskyrkan i Lund (fast vit). Tydligen har huvudpersonen, sin förmenta radikalitet till trots, ganska konservativa åsikter beträffande kyrkoarkitektur.
  • Något som verkligen vållade mig verkligt huvudbry var frasen "neben den eine Launes des Architekten einen viereckigen, merkwürdig durchlöcherten Turm". Jag antar att det betyder något i stil med "... och bredvid den, ett arkitektens lynne, ett fyrkantigt egendomligt ihåligt torn". Det låter inte bra på svenska.
  • "Faschisten raus" betyder inte ordagrant "krossa fascismen", men det är den fras man brukar använda på svenska i det sammanhanget.

Rolf Silber - "Helter Skelter"

Förra sommaren rotade jag i boklådorna på Humana i Berlin på jakt efter lämpliga böcker. Mina enda krav var att de skulle vara på tyska och inte vara översatta från något annat språk. Denna jakt resulterade i hela två (!) titlar. Den ena var Helter Skelter av författaren Rolf Silber. Den andra var Das Impressum av den östtyske författaren Hermann Kant. Den återkommer vi till senare.


Enligt omslaget är Rolf Silber tidigare regissör och manusförfattare, och detta är hans första roman. Den verkar vara utgiven första gången 1993. Helter Skelter är handlar om några hippieartade gymnasister i en liten stad i Västtyskland i början av 1970-talet.

tisdag 29 maj 2012

Det första inlägget

Vi är många som under vår skolgång gett oss i kast med det tyska språket utan att det gett ett speciellt varaktigt resultat. Ofta har vi därför slutat att ens försöka tillämpa de färdigheter vi faktiskt besitter och helt gett upp alla försök att använda det tyska språket. Själv har jag dock under senare tid allt oftare funnit att jag faktiskt kan tala tyska ganska bra och därför beslutat mig för att försöka odla denna färdighet genom att läsa tyska böcker. Denna blogg handlar om mina försök med detta.
Urvalet av böcker kommer, åtminstone inledningsvis, att vara ganska slumpmässigt. Jag kommer helt enkelt att läsa det jag får tag i. Förslag på böcker och andra texter mottages tacksamt. De ska helst vara både intressanta och läsbara på min nivå.